Bloggarens namn: Angelica.
Datum: 2017-06-02.

Så var äntligen dagen här, den 2:e juni 2017, dagen som jag väntat på alla år i skolan, student dagen.

Den dagen då man verkligen skulle vara vuxen på riktigt.

Jag kommer aldrig glömma denna dag och framförallt inte när jag och min klass sprang ut där genom dem röda skjutdörrarna i skolans entré med studentmössan på huvudet och låten Sun Is Shining av dj duon Axwell och Ingrosso dunkandes på högsta volym i högtalarna.
Att bara stå där och hoppa på scenen tillsammans med klassen i konfettiregn framför allas vänner och familjer och ha världens största leende på läpparna av stolthet, jag var så stolt över mig själv och kände sån obeskrivlig lycka.

Jag hade klarat det! Jag hade gjort det många i min omgivning under alla mina år i skolan sa att jag aldrig skulle klara. Att gå klart skolan och få fullständiga betyg.
Det var underbart.

Mina fyra år (2013-2017) på Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Göteborg skulle jag kunna beskriva med så himla många ord men två av dem starkaste orden för mig är ändå, personlig utveckling och gemenskap.

Jag fick fyra jättebra år på Riksgymnasiet, skulle inte byta ut dem mot någonting annat.

Det är fyra år som jag kommer minnas resten av mitt liv. Jag kommer aldrig glömma hur nervös jag var första dagen jag skulle sova själv på elevhemmet eller när jag klev in i skolans entré första gången och träffade mina nya klasskamrater och elevassistenter som jag skulle umgås med fem dagar i veckan i fyra år. Om jag då visste hur mycket dessa människor skulle komma att betyda för mig. Vi i klassen stod tillsammans med varandra i mot och medgångar och kämpade tillsammans.
Vi gav aldrig upp.

Vi har fått höra i efterhand av människor att våran klass hade någon speciell gemenskap, som inte upplevs så ofta i skolans värld. Då blir man stolt.

Idag när det gått några månader sedan hela studentkarusellen tog slut och jag har börjat få tid att reflektera över åren som har varit, inser jag hur mycket jag har utvecklats som person.

Jag har även nu förstått hur många människor som fanns runt mig under dessa fyra år och hjälpte mig att utvecklas som person. Det tänkte jag inte på när jag var mitt inne i allting. Jag är dem alla evigt tacksam.

När jag började på Riksgymnasiet för fyra år sedan så kom jag till Göteborg som en 16-årig tjej från en småstad som inte visste vad hon ville att framtiden skulle innebära, nu fyra år senare lämnade en 20-årig tjej som har lärt sig mer om livet och om sig själv och vad hon vill att framtiden ska innebära. Det är jag tacksam för.

En av de stora sakerna jag har lärt mig under åren på RG är att utmaningar är bra, givande och oftast roliga. Det har resulterat i att idag är jag mer modig och vet att jag klarar mer än vad jag själv ofta tror.

Så har du eller känner du någon som har en funktionsvariation och skulle behöva lite mer hjälp och stöd i skolan och i vardagen, tveka inte på att söka till Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Göteborg eller berätta om denna skolan för någon som du tror kan bli hjälpt av det.

Tro mig, ni kommer inte ångra er. Skolan är grym.

Med vänliga hälsningar, Angelica