Bloggarens namn: Anton Bäck.
Datum: 2017-01-23.
Möte med David Lega (KD) på statshuset 2018-01-23

Lega om varför han valde politiken – “Jag ville ha ett jobb där jag kunde använda huvudet och käften.”

Redan klockan 08:00 på morgonen samlades Riksgymnasiets alla elever på skolan för att ta taxi eller spårvagn mot stadshuset i Göteborg. Vi anlände till stadshuset vid 08:30, kort därefter tog vi sikte på informationssalen, i vilken vi några minuter senare skulle träffa KD:s oppositionsråd i Göteborg David Lega. Jag rullar in i salen och bryr mig inte så mycket om vart jag sätter mig, jag rullar bara in och sätter mig till vänster om sista stolen på en rad. Innan Lega äntrade salen var stämningen pratsam, men när han kom in förbyts allt till en respektfull tystnad. Lega rullar förbi mig på min vänstersida för att sedan ställa sig framför hela gruppen. Det är fortfarande helt tyst, han ber oss att småprata, vilket några börjar göra lite längre bort. Det hinner inte passera många minuter innan David själv tar till orda för att hälsa oss välkomna.

David sätter sig intill ett bord. På bordet ligger en surfplatta som Lega sedan använder för att styra den presentation som syns på den stora vita duken bakom honom. Nu börjar man lyssna med stor entusiasm, framför oss satt en man som slagit drygt 10 världsrekord inom simning och tillhört den svenska Paralympics-truppen två gånger om under sin aktiva karriär som avslutades efter Paralympics i Sydney år 2000. Jag ställer frågan tyst för mig själv: ”Hur kunde denna man sadla om till att bli politiker?” Den frågan gav han svar på: “Jag ville ha ett jobb där jag kunde använda huvudet och käften.” Svaret får hela salen att brista ut i skratt. Davids framförande kantades av både humor och allvar. Lega tryckte på hur viktig det faktiskt är med tillgänglighet och sa: “Ett tillgängligt Göteborg är ett Göteborg för alla”. Jag nickar instämmande för mig själv, och kan tycka att man kan säga det om alla städer i Sverige. Vi sitter i salen och lyssnar och diskuterar med Lega i en timme. Några ställde många intressanta frågor medan andra lyssnade uppmärksamt.

Det var en sammanfattning av en rolig och intressant förmiddag på stadsledningskontoret.

Texten är skriven av Anton Bäck
Elev på Riksgymnasiet Göteborg


Bloggarens namn: Angelica.
Datum: 2017-06-02.

Så var äntligen dagen här, den 2:e juni 2017, dagen som jag väntat på alla år i skolan, student dagen.

Den dagen då man verkligen skulle vara vuxen på riktigt.

Jag kommer aldrig glömma denna dag och framförallt inte när jag och min klass sprang ut där genom dem röda skjutdörrarna i skolans entré med studentmössan på huvudet och låten Sun Is Shining av dj duon Axwell och Ingrosso dunkandes på högsta volym i högtalarna.
Att bara stå där och hoppa på scenen tillsammans med klassen i konfettiregn framför allas vänner och familjer och ha världens största leende på läpparna av stolthet, jag var så stolt över mig själv och kände sån obeskrivlig lycka.

Jag hade klarat det! Jag hade gjort det många i min omgivning under alla mina år i skolan sa att jag aldrig skulle klara. Att gå klart skolan och få fullständiga betyg.
Det var underbart.

Mina fyra år (2013-2017) på Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Göteborg skulle jag kunna beskriva med så himla många ord men två av dem starkaste orden för mig är ändå, personlig utveckling och gemenskap.

Jag fick fyra jättebra år på Riksgymnasiet, skulle inte byta ut dem mot någonting annat.

Det är fyra år som jag kommer minnas resten av mitt liv. Jag kommer aldrig glömma hur nervös jag var första dagen jag skulle sova själv på elevhemmet eller när jag klev in i skolans entré första gången och träffade mina nya klasskamrater och elevassistenter som jag skulle umgås med fem dagar i veckan i fyra år. Om jag då visste hur mycket dessa människor skulle komma att betyda för mig. Vi i klassen stod tillsammans med varandra i mot och medgångar och kämpade tillsammans.
Vi gav aldrig upp.

Vi har fått höra i efterhand av människor att våran klass hade någon speciell gemenskap, som inte upplevs så ofta i skolans värld. Då blir man stolt.

Idag när det gått några månader sedan hela studentkarusellen tog slut och jag har börjat få tid att reflektera över åren som har varit, inser jag hur mycket jag har utvecklats som person.

Jag har även nu förstått hur många människor som fanns runt mig under dessa fyra år och hjälpte mig att utvecklas som person. Det tänkte jag inte på när jag var mitt inne i allting. Jag är dem alla evigt tacksam.

När jag började på Riksgymnasiet för fyra år sedan så kom jag till Göteborg som en 16-årig tjej från en småstad som inte visste vad hon ville att framtiden skulle innebära, nu fyra år senare lämnade en 20-årig tjej som har lärt sig mer om livet och om sig själv och vad hon vill att framtiden ska innebära. Det är jag tacksam för.

En av de stora sakerna jag har lärt mig under åren på RG är att utmaningar är bra, givande och oftast roliga. Det har resulterat i att idag är jag mer modig och vet att jag klarar mer än vad jag själv ofta tror.

Så har du eller känner du någon som har en funktionsvariation och skulle behöva lite mer hjälp och stöd i skolan och i vardagen, tveka inte på att söka till Riksgymnasiet för rörelsehindrade i Göteborg eller berätta om denna skolan för någon som du tror kan bli hjälpt av det.

Tro mig, ni kommer inte ångra er. Skolan är grym.

Med vänliga hälsningar, Angelica